som att färdas tyst över det salta havsvattnet och det siktas inget land
där virkas sköldar utav krasse och vi sover och landar mjukt, osvävande, viktlöst
tusennålarskronblads evolution blir vi till frosseri och nu sjunker vi
horisonten panorerar skådespelet och skådeplatsen och ljus
det är allt som finns, du vet, vi ger oss, ger upp
senorna trampar vatten och platsen mellan platsen vibrerar
cirklar och cikador ljuder när stråkar dras mot deras form
det råkar vara i gult och bara huden kan stå kvar och gissla med sin närvaro