Ännu en dag i rännstenen. Jag undrar hur jag ska ta mig härifrån.
- Kanske ska jag hoppa över den där muren där borta. Eller inte.
Jag ligger och plaskar i det våta, min dress fylld med tårar.
Det känns inte värt att ligga här när världen finns på andra sidan.
Att inte röra sig i vattnet kan orsaka yttre skador. Inre också.
- Kanske borde jag stiga upp så att jag inte drunknar.
Det är egentligen för sent nu, jag har redan drunknat av utmattning.
Jag är trött på livet. Det är vad jag sa till honom, henne, dem.
- Kanske behöver jag ta ledigt sjuttiofem procent. Eller tjugofem.
Men jag är inte arton än.
Inga pengar rullar in. Ingen vård som duger. BUP lyssnar inte. Vårdcentralen skickar en till skolsköterskan. Allt ska behandlas via skolan först. Allt.
En bruten arm? En bruten svanskota? En bruten nacke? En uppskuren arm? En mördad mamma? Gå till skolsköterskan, gå till skolkuratorn. Där kan du få vård, och råd.
Hon har MS, han är ledsen.
Jag har bulimi, jag är ledsen.
Han är konstant trött, hon är ledsen.
Vi är ledsna. Trötta. MS:iga. Bulimiker.
Jag är inte arton än.