~*~

Och än tyngre fall: så skulle jag där förvärva dyrt
Korta stunder av uppehåll medelst dubbel skarphet.
Detta vet min bestraffare; därför så långt
Ifrån beviljan är han, som jag ifrån att be om nåd:
Allt hopp uteslutet således, beskåden i stället [105]
Oss utstötta, förvis'de, hans nya glädje,
Människan skapade, och för honom denna Värld.
Så farväl Hopp, och med Hoppet farväl all Rädsla,
Farväl Ånger: all Godhet är för mig förlorad;
Ondska vare du min Godhet; vid din sida åtminstone [110]
Ett Delat Rike med Him'lens Konung jag besitter
Genom dig, och kanhända mer än halva skall regera;
Som Människan inom kort, och denna nya Värld skall erfara. 

Sålunda medan han talte, varje förnimmelse fördunkl'de hans anlete
Trenne gånger skift'de till blekhet, ilska, avund samt förtvivlan, [115]
Vilket fördärvade hans lån'de ansiktsmask, och röjde
Honom som falsk, om något öga detta beskådade.
Ty him'lska sinnen från sådana rysliga humör
För alltid är rena. Varom han snart är medveten,
Och varje utbrott utjämnad's med ett yttre lugn, [120]
Förfalskningens Hantverkare; och var den förste
Som praktiserade falskhet under ett helgonlikt sken,
Djup ondska att där dölja, innefatt'nde vedergällningar:
Ännu hade dock ej tillräckligt många praktiserat att förleda
Uriel en gång varnad; vars blick bevak'de honom nedåt [125]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 14/12/10

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)