~*~

Än uti den sköna Kvällningens Moln, eller fuktighetens Båge,
Då Gud översköljt jorden haver; så ljuvlig syntes
Detta Landskapet: Av ren och nu än renare luft
Som där möter hans annalkande, och hjärtat inspirerar
Uti vårlig fröjd och glädje, som kunna utdriva [155]
All sorgsenhet utom förtvivlan: nu den milda kuling
Fläkta deras väldoftande vingar som utdela
Naturens parfymer, och viska varifrån de stal
Detta ljuva byte. Som då för dem som segla
Bortom Godahoppsudden, och nu har passerat [160]
Mozambique, ute på Havet Nordöstliga vindar blåsa
Sabeiska Odörer ifrån denna kryddrika hamn
Av Arabien det välsignade, med sådan fördröjning
Väl så förn'jda de en långsam kurs följde, och mången Sjömil
Hurr'de med den behagliga doften gamla Ocean leenden. [165]
Således roande dessa fragranta odörer behaga Fienden
Som kom som deras bane, fast de voro bättre förn'jda
Än Asmodeus med fiskens skum,
Som drev honom, ehuru betagen, ifrån makan
Till Tobits Son, och med hämndbegär sen utsände [170]
Från Medien post till Egypten, där fast förbunden.

Nu till uppstigandet utav denna branta vilda Kulle
Satan hade färdats vidare, fundersam och långsam;
Men inga genvägar fann, så det tätbevuxna sammanfl'ta,
Som ett enda fortlöp'nde busksnår, med undervegetation [175]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 15/12/10

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)