rummet var fyllt av tjock tystnad
inga ord behövdes
för att känna besvikelsen
det syntes i ögonen


vi har alltid varit
som natt och dag
du och jag
så hur skulle du nånsin kunna förstå




När du väl öppnade munnen
sa du;
\"det här var det värsta du kunde gö,
du vet vad jag tycker om...\"


hade aldrig räknat med
att behöva stå till svars

jag förlorade dig nog den dan



jag minns alla de gånger jag föll
du tog mig under dina vingar
och gav mig skydd


Hur känns det att vara du?
du är äkta
du är lojal, stark, ödmjuk
du är matimatikern
jag är drömmaren



Nån dag vill jag bli som du