Så kom stillheten
och lurade mig med sin närvaro

alla vardagssysslor höll mig i skinnet;
arbete och prestationer som måste uppvisas,
hjärtslag som måste dämpas
ja, du vet

att agera
som om allt skulle vara som vanligt –
som det inte skulle synas på mig
att jag redan kapitulerat

jag såg dig inte på ett tag
men det var
som om jag knappt kunde stå upprest
du hade makt till det också

jag höll en bra fasad naturligtvis och nämnde inget
för ord fanns där ännu inte
att sätta på vad som skett

så gick tiden ett tag, outhärdligt långsamt -