Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I keep looking for a place to fit where I can speak my mind I\'ve been trying hard to find people that I won\'t leave behind >>>


HAHAHA

Dom doda viskar
det ar en stor sal
vi lyssnar pa Jeff Buckleys
version av Hallelujah
och kommer inte ut

vi kommer inte darifran
och vi vet om det

hahaha
for vi vet om det

ni
vi
sa upptagna av att
ga er egen vag sa
att ni glommer av
meningen med resans
fard fortranger den
under utbranda ljus
med stearinen fortfarande
flytande ska jag simma
ner till botten
for att stelna in och
kanske bli nagonting

graver ner oss i
det vi ser och bakom
alla dom som tittar pa
att vi glommer av
att vi gar att vi ens
gar att det ar vi som
springer och dom
star still sa springer
jag for att se hur
stilla dom star

och allt jag ser
ar en annan jag
at motsatt hall
pa baksidan men
anda sa javla
mycket jag

sa plockar jag
kroppen ren fran
aska och
kanske kvaver det
min rastloshet sa
att jag vet att bara
eldarna kan ge
mig nagonting som
stannar kvar utan
att krava for
mycket av vem jag
ar den jag ar och
vad jag ska bli
eller lamna kvar

med dom minsta kornen
bygger jag ett
annat hem och vem
bryr sig egentligen men
vad skulle vi annars
gora stoppar ner det
i samma kopp av
fonsterputs och pollen

ror om och skoljer
ner med bensin

sluter ogonen nar
jag skriver och snubblar
pa vagen hem varfor
ar allt som hander allt
jag ror vid bara en
drom sa fort jag tappar
taget och vander mig
om sa fort jag blinkar

sa fort jag blinkar

imma pa fonstret
som ristas in over
fonsterracket som sma
symboler av is som sakert inte
betyder nagonting
men jag far inte nog
och maste veta sanningen
sa gor jag anglar i
aska nar andra gor anglar
i sno for brustna vingar
lyser klarast som branda
barn overlever eldarna
och san vill jag ocksa bli

maste jag skynda mig
for att bli nagonting
och tagga ner for
att passa in
och aldrig ar det tvartom

biter naglar
nar fingrarna gatt av

spelar finn fem fel i
spegeln och vinner
jag sa vinner du
och aldrig ar det tvartom

sitter bara
stirrar rakt fram

idag ar en san dag

laser gamla mail fran
gymnasiet och hosten
nar The Clientele
betydde mer an nagonting
kunde jag ga runt
i stan utan klader
och leka mamma, pappa,
barn, utan att
spela mig sjalv
som nagonting mittemellan

det var sa langesen
allt det dar men nar
ska jag nagonsin bli
aldre an dom

vinner du eller vinner jag
och vad spelar det for roll

jag hatar att ha ratt
det far mig bara att kanna
mig sa ensam

du far garna vinna idag
sa kan vi latsas att
vi har det bra

ge mig nagot som
inte gar forlorat sa
ar varje steg jag tar
en scen i Garden
State for jag sitter
bara dar och vet
inte hur man gor
och mina drommar
nu ar verkligare an
forut och vem ar det
som springer runt
naken mitt i stan

kla pa mig
och tvangstankar
klar av mig

overlever jag kanslan
av att finnas till
med en kaftsmall och
nagra droppar gin
i ogonen hur ser
man att man inte
ser sa har jag aldrig
forstatt hur stor
jag ar hur liten jag
ar hur stor jag ar

men vad spelar det for roll

idag ar en sadan dag

och vad hade hant
om vintern i Stalingrad
inte hade varit
sa javla kall sa klar
jag av mig for att
frysa ihjal och allt
ar joke or destiny
och ibland ar det
samma sak sa skamtar
jag om dom som
skrattar forst istallet
for att skamta
om mig sjalv

finns bara asfalt och
stjarnhimmel sa
star jag mittemellan
och pimplar ner i
avloppsbrunnarna
efter stjarnorna
som tindrar mest

och

snart finns bara
dimman kvar

sa klar jag pa mig
hundra lager
hud hundra lager
aska hundra
lager kol for
drommarna om Sibirien

om jag overlever
den natten kan jag
overleva igen




Fri vers av Cassius Clay
Läst 599 gånger
Publicerad 2005-12-07 14:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cassius Clay
Cassius Clay