Det är kyss från mig, varje snöflinga som landar på din hud
Det är min röst, mina ord, vindens vinande ljud
Det är vinden som vänder en snöstorm
Snömolnet som släpper igenom solstrålar påminner om dig i dess form
Har du lagt band på dig själv, betvingat dig
Det är ett övergrepp som man utsätter sig för då man försöker anpassa sig
Och jag tvivlar jag söker, sen är jag den jag är och då vet jag
Då tror jag att jag kan dansa i takt, då kan jag skriva poesi utifrån takten i ditt hjärtas slag
Då blir jag ”jag” och först då kan jag hitta orden, då hittar orden mig så jag kan prata med dig
Fröken Freud jag ska tränga in i dig på divanen så som du precis gjorde när du toppred mig

Varje snöflinga som faller mot din hud är en kyss från mig
Min längtan efter att få vara nära dig
En risk, en fara för lugnet, så skulle jag nog kunna bli klassad
Men du, ja vackra underbara vilsna du, visst fan har väl även du känt dig missanpassad
Du vet det finns inte så många kvar av sådana som oss
Jag orkar inte, jag är slut som rebell, i kväll vill jag hellre älska med dig än att slåss
För det känns som bara du kan påminna mig om varför jag skulle uppsöka strid
Älskling ska jag slåss mer ska jag slåss när jag älskar med dig tills vi båda skymtar frid
Jag är blind för känslor så mina ord måste finna dem som en blind finner med sina händer
Jag vet inte om vi rör oss, vart vi är på väg eller om vi någonsin återvänder

Varje snöflinga som faller är en kyss, det är mina andetag som gör dom så tunga
Jag vill överösa dig med dem, bara sprida dem likt en snöslunga
Där ute dansar snöflingorna och det känns som en krigsdans, men det kanske bara är jag
Så du behöver inte det, varför övergav du mig då inte, ensam ute i kylan med mitt förslag
Du är dödligt vacker, och jag är gammal och påverkad, jag vet att det är så
Gud är valet, valet är gud och vi har valt för länge sen, nu är det för sent att be mig att gå
Tillåtande och hämningslösa ute på ett oklart uppdrag ger vi oss ut i igen mans land
Jag vill beträda ingen mans land, din nakna kropp med läppar och darrande hand
Jag envisas med att hålla fast vid min ståndpunkt
Lätta snöflingor är mina kyssar, åtrån som jag inte kan dölja är snöras som faller tungt

Det är en kyss från min oförmögna själ, varje snöflinga som landar och smälter mot din hud
Och du kan välja att borsta bort dem, eller möta det blöta leende, för gud är valet, valet är gud
Jag trodde du somnat men du sa att du bara kände lite extra
Jag förstod, det där med själslig förnimmelse är en konst som kan vara urjävlig att bemästra
Jag har läst fröken Julie då jag var fjorton år och har sett sanningen sen dess
Det är kärleken som inte längre får en spaltmeter i dagens press
Året 2010 och jag fryser så där härligt, pendeln har svängt
Jag kan hitta mig själv, min mening ibland det som aldrig blivit slängt
Och du, du som jag valt, du eller ingen alls
Min strupe ska dräneras på ord så din kyss kan tränga genom min puls via huden på min hals