det var ett år senast nu,
som man blev tvångsmedicinerad
som att lägga till
en smula likgiltlighet

jag andas aska,
ögonen smeker ärrvävnader.
jag är här och jag är nu och lite djupare tack.
brutna ben, och vi kan gnaga bort vårt skinn.

jag köper glasögon på secondhand och provar att se,
allt ur någon annans synvinkel.
blir paralyserad och
påkörd av en ångestvält.

detaljrikare svartvithet får man leta efter,
nynnar jag och målar glaset rött.

jag är söndrig i plural. kanske flertal?
vi räknar droppar och
samlar dom i våra dagböcker.

en dag, en vacker sådan.
när jag har slickat bort skiten från asfalten,
när blodspår i snön smält bort.
när jag är avskriven, bortskriven och sönderstrimlad,

när färgen på glasögonen nötts bort och
jag äger lika få tårar som
bloddroppar och lika mycket blod som regndroppar,

då

ska jag måla hela världen.