Jag känner mig så snopen
Så snuvad på konfekten

Du svarar sött och trevligt men ej på samma sätt

Jag känner mig så sårad
Så klängig och förtvivlad

Förr ville du få veta. Nu säger du \"jaha\"

Vad vill du nu?
Vad vill jag då?
Ingen vet , ingen kan, ingen vill
Varför började vi?
Varför slutade vi?
Båda vet, båda kan, båda vill

Jag känner mig så ensam
Så ekande av tystnad

Förr var jag en gudinna. Nu är jag ingenting

Jag känner mig så lurad
Så bortglömd och så liten

Förut fanns ingen ålder, men nu så är jag ung

Vad vill du mig?
Vad vill jag dig?
Sträck händerna ut och ge upp
Varför svarar du
På ett helt fel sätt?
Din dyrkan är ej längre stor

Jag känner mig så konstig
så grumlig och så snurring

De vackra långa banden klipps av som ingenting


Jag känner mig så vredgad
Så sorgsen och så lycklig

över tiderna som fanns, över tiderna som finns

Varför är du god?
Varför blir jag ond?
Du ska reta mig med din perfekthet
När det enda jag ber,
Är en så liten sak;
Snälla låt mig få hata ifred