~*~

Någon, utom Gud allena, att rätt värdera
Det goda framför honom, förvränga istället de bästa av ting
Till det värsta av missbruk, eller till deras mest ringa bruk.
Nedom honom med ny förundran nu han skådar [205]
All denna fröjd för människans sinnen exponer't
Uti det trånga utrymmet Naturens hela rikedom, ja mer än så,
En Himmel uppå Jorden, ety det lycksaliga Paradiset
Skapat av Gud var denna Trädgården, av honom Öster
Om Eden planterad; Eden hon utsträckte sina Gränser[210]
Från Österns Strålglans till de Kungliga Tornen
Uti det Stora Seleucia, byggt utav Grekiska Kungar,
Eller där Edens Söner långt dessförinnan
Dvaldes i Telassar: uti denna angenäma mylla
Hans vida angenämare Trädgård Gud förordnade; [215]
Av den fruktbara jord han åvägabring'de att växa
Alla de Träd av de ädlaste slag för syn, lukt, och smak;
Och mitt ibland dem stod Livets Träd,
Högt och enastående, blommande med Ambrosisk Frukt
Av vegetativt Guld; och närmast Livet [220]
Vår Död där Kunskapens Träd växte tätt intill,
Kunskapen om Godheten där dyrköpt i kunskap om ondska.
Söderut genom Eden flöt där en stor Flod,
Och ej heller ändr'de den sitt förlopp, utan genom den snårbevuxna höjden
Den passer'de inunder uppslukad, ty Gud hade förlagt [225]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 22/12/10

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)