Jag är ensam fast man är omgiven av människor
men dom vet inte hur det är att gå i mina skor
hur mina händer darrar av instängda känslor
hur varje människa sätter mig i olika fängslor
varför kan man inte bara tala sanningen
för det är att sätta en pistol mot tinningen
och vänta på att någon ska trycka av
alla dömer än oavsett vad man gav
jag letar efter någon typ av bekräftelse
att jag får berätta hela min livs berättelse
men när den inte kommer tappar jag min kämpar glöd
och min själ får mitt hjärta att blöda blod så röd
och vem kan jag säga det till när ingen lyssnar
jag får själv ligga i hopkurad när all skratt och gråt tystnar