I juninattens ömma vindar lekte en fjäril för sitt liv, i en liten skogsglänta invid en sjungande sommarbäck. Slanka ungdomsben sprang förbi platsen på lätta och nyförälskade fötter. Denna natt skulle en längtansfull svendom och en lyckorusig jungfru mötas för första och sista gången, innan de tvenne oskulderna svepts bort i nattmörkrets eviga tidevarv.


Benen som rusade förbi tillhörde två nakna kroppar; en vars utveckling ännu slumrade och en som redan inlett sin naturs traditionella och undersköna förvandling. Man kunde redan ana att den senare skulle bli vackrare än de flesta. Han visste inom sig att han var lyckligt lottad. Hon visste inom sig att han var lika lyckligt lottad som hon själv var.


Under inverkan av rusdrycker tog de sig ner mot vattnet. De jagade ihop och var samtidigt varandras jaktbyte. Båda två ville fånga in den andre i famnen men leken höll ändå i sig, likt något man aldrig riktigt vill släppa. Han närmade sig henne i ett kort språng, hon fnittrade till och svarade med att pila iväg men inte allt för långt bort från hans blickfång. 


Leken fortsatte sin lustfyllda färd tills hon tröttnade och hämtade andan invid sjöstranden. Där lät hon honom fånga in henne. Där ville hon inget hellre än att låta sig omslutas av hans armar och höras hans andetag i sitt öra. Där , under stjärnorna och vid den vackraste av platser, ville hon bli kvinna. Där , med honom och ingen annan. Där viskande han ord, de där magiska, som klöv tystnaden som omgav de bägge och hon svarade honom uppriktigt med exakt samma fras. Därefter: ögon som möttes. Leenden som sade allt. Två unga själar - som så många nätter dessförinnan - stod i brand. Flicka blev till kvinna och pojke växte till man. En för en natt, men just det som hände där, det som hände då, kunde aldrig ske igen.


Men det ljuva minnet skulle leva vidare. Inte dö förrän de två förenade också gjorde likaså.





- ...och så det finns de folk som säger att ingenting händer över bara en natt-