blöder sönder i vitt rum

oändligt stort

utan dörrar utan vägg

utan väg ut noterar jag

hur dina istappsögon

parkerar skuld på min

bröstkorg och jag hör

min barnröst för första gången

SKRIKA SKRIKA

jag tänker varför gjorde jag det inte då

när hela din kropp krossade mig

när din andedräkt kapslade in mig i fängelse?

blöder sönder i vitt rum

oändligt stort utan

väg in i mig själv







jag är ett fönster