barnet med kastanjer i handen
en låg sol och det blåser

man kan inte skriva vackert om knytnävar och förträngda ögon

om hovar mot bröstet
om en kamp för varje ofärdigt andetag
om de inristade bristerna i mina hakar, hur ni krokas fast i mig, hur jag hovas in, dras upp, fångas

det finns en takt i uttrycket för min sorg som är oemottaglig

ifrågasättandet, huruvida någon kan utmana
få min kropp att skaka och mitt hjärta att stänga grinden

att jag vågar lita utan skam
visa vad jag kan

varje gång en ryggtavla för att bevisa att jag skriker för högt

drömmer om brådmogna spädbarn

avmystifierad,

pånyttföd mig