Dröj i vapenhuset! Lämna in din kniv

Hit må ingen komma som bär hot mot liv.

Samla dina tankar, sovra det som hänt.

Forma sen en stålbur kring ditt temperament.

Knäfall i förundran över sinnets kraft

och att du betvingat ilskan som du haft.

Kärlek är mitt budskap, ödmjukhet min väg

kan du acceptera detta äntligt, säg?

Hämnden saknar värde, hatet saknar hem.

Är du kanske mogen sälla dig till dem

som med öppna sinnen gästar detta hus

och från blodsvart mörker vandrat ut i ljus?

Det är inte fråga om vem som har rätt.

Mest tillfreds blir den som sänker sin florett.

Månne märker du att själva hemlighete

är att snabbast glömma bort förtretligheten.