Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Prat

Jag spränger mig genom ett osynligt skal
som bara jag själv känner av.
Jag får inte upplevas trist och banal;
att synas är alltid ett krav.

Egentligen vill ingen lyssna på mig;
det finns ingen rätt att bli hörd.
Och så har jag lärt mig att erövra dig;
agera så du blir berörd.

Men farligast är att bli tyst för en stund;
då lämnar jag scenen till er.
Jag fick mig en lysande egen sekund
och sedan så fanns inget mer.




Bunden vers (Rim) av Sinuhe
Läst 409 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-01-01 11:25



Bookmark and Share


  Karl den store
Nej men lägg av! Dina ord är som en svetslåga, som bränner där det känns som mest. Du anar inte hur mycket jag känner igen mig i dessa rader, det är nästan kusligt.
2011-01-04

  Anna*
Taktfast, slående och gripande! Applåder
2011-01-01
  > Nästa text
< Föregående

Sinuhe
Sinuhe