Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Samma gamla dårar, vintertårar

Va?! Nu får du lugna dig... Det är väl klart som fan att jag minns kärlek. Ha ha ha, vad tror du om mig?
Jag minns...

...Jag är din förort...
Jag gör mig bäst i stillheten, som bara verkar finnas då kölden piskar rodnad i kinderna och snön gnäller under kängorna. Arbetarklassen håller sig inomhus och lamporna lyser i fönstren.
Underskattad och ljuvlig, lugn och tråkig. exalterad över att få ligga bredvid dig.

Du...
Jag är din, trots att jag är till rea. Spröd och har glömt mitt verkliga värde.
Jag är din, trots att du är rean. Skyltfönstret lockar, men det finaste är borta och plaggen är udda.
Jag lovar att aldrig leva, bara för att dagen inte ska göra ont.
Vi vet att vi förtjänar situationer där vi är hela, en och samma.

Kom...
Låt hästarnas hovar dundra genom landskapet, ljudet åskar över åsarna.

Bevis nog för dig, miss?




Fri vers av spellbound
Läst 348 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-01-01 15:06



Bookmark and Share


  Ciralina eller Annmari Nyzell VIP
Fint att du hittar den där finkänsliga tonen.
Att vilja vara lite liten och få plats i fickan hos varandra en stund
skulle jag också kunna säga
2013-07-24

  Veronic@
så fint så fint med sorg i texten
2011-02-12

  Jazz-75
Härligt skrivet. Melankoliskt men starkt!
2011-01-11
  > Nästa text
< Föregående

spellbound
spellbound

Mina favoriter
Vi var andetag ,