Vad hände med den tiden?
När de närmaste vännerna kom och knackade på mitt sovrumsfönster om kvällarna,
Jag klättrade ut
Vi cyklade till macken och köpte läsk och godis, vi var ute hela nätterna.
Man var obrydd med tillvaron, det var bara vi, i sommarkvällen
Gräset hade blivit blött av daggen som letade sig genom tyget på skorna
Godispåsarna gick det hål på, godiset blev kladdigt
Svalorna skriade, himlen blev röd och mörkret kom som en omfamning

Jag kan fortfarande känna doften av den fuktiga asfalten
Doften av havet, bladen, blommorna och staden
Jag ser det orangea ljuset från gatlyktorna i kontrast med den mörkblåa himlen
Känner gemenskapen med de bästa vännerna, som jag aldrig kommer att glömma namnen på
Vi, oss, bara vi.

Nu är det 2011, om sex dagar fyller jag 18.
Det är aldrig någon som kommer och knackar på mitt fönster
Mina bästa vänner flyttade bort, andra är nu förlovade
allt kladdigt godis försvann, inga mer blöta skor
Osäkerheten som inte fanns där förr klämmer sig fram allt mer
Vem ska man tro på, vem är på riktigt och vem är falsk
Jag har kastats in i en orkan av olika människor
Jag är helt omskakad, jag trivs inte i detta kaos utan hållplats

Jag vill sitta här själv, alldeles för ofta
Fast jag bara vill ut och hitta mina nya bästa vänner.
Kanske måste jag flytta här ifrån för att hitta dom
eller så finns dom rakt framför näsan på mig
så jag fortfarande kan vandra på samma gator
känna samma bekanta dofter
och bara känna samma underbara trygghet och äta mitt godis

Jag har nu suttit här och tänkt på denna försvunna tid
gråtit en skvätt (läs: floder) och lyssnat till
"Man rår ej för att tårar rinner när man mist sin vän"
Jag vill bara säga att jag älskar dom väldigt mycket
Även fast vi aldrig hörs så kommer jag alltid att minnas dem
Våran tid är över och det är dags för mig att lära mig att gå vidare
Blomma ut igen, sluta hålla käften och vara den personen jag trivs bäst med:
Mig Själv!