Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Haha, en gammal parodi jag skrev för många år sedan i ett försök att vara rolig. (barntillåten tonårshumor)


Spinnochios äventyr

Året var lite medeltidligt sådär och i ett litet hus bodde en gammal snickare vid namn Gestapo och hans dräng Spinnochio. Alldeles normalt alltså. Spinnochio var en pojke av trä och var faktiskt mera en träl än en dräng. Alldeles onormalt när allt kommer omkring.



De bodde bredvid en stor skog, och de närmsta grannarna bodde ett par kilometer därifrån. Gestapo hatade Spinnochio eftersom han trodde att det var trolldom som gett träpojken liv. Han hade rätt då det faktiskt var en liten älva vid namn Tjingeling som upplivat Spinnochio.

Så en dag när Gestapo var ute och söp, så hade Spinnochio som alltid blivit bunden med en kedja så att han inte skulle rymma. Han visste att han skulle få ont om det inte var skinande rent i stugan när pappa Gestapo kom hem.

Spinnochio torkade saven ur pannan efter att han var klar och väntade sedan inte länge innan fadern kom hem, full som en gris efter skördetid. Han klampade in med leriga skor och stannade svajande mitt i rummet.

- Ask-ungen! skrek han. Kom hit!

Spinnochio sprang fram på sina stela ben och tittade på sin husbonde.

- Vad är det Mästare? frågade han.

- Din sabla träskalle! skrek han och pekade bakåt på de nygjorda lerspåren. Det är ju för bövelen smutsigt där! Fortsätter du så här så maler jag ner dig till tandpetare och säljer dig på marknaden! Fattar du?

- Förlåt mig mästare, svarade Spinnochio samtidigt som savdroppar rann nedfrån hans ögon.

- Jaja, jag går och knyter mig nu och jag vill att det ska vara rent när jag vaknar upp imorgonbitti. Jag vill inte puckla på dig med eldgaffeln!

- Ja, mästare. Godnatt mästare.



Gestapo klampade vidare in i stugan och kastade sig i sängen. Han snarkade innan han ens hunnit landa i bädden. Spinnochio funderade på att mörda sin pappa men visste inte hur han skulle överleva utan honom. Så han gjorde istället rent huset innan han föll ihop av utmattning.

Under natten drömde han en konstig dröm. Han drömde om en syrsa med en hög hatt och att han förvandlades till en riktig pojke. Och när han vaknade så visste han att han drömt en sanndröm eftersom att tränäsan i hans ansikte inte hade växt. Spinnochios näsa hade den egendomliga egenskapen att den växte ett par tum varje gång han ljög (och i drömmar tenderar man till att ljuga ihop en hel del). Men efter denna natten vaknade han upp med normalstor näsa och Spinnochio var överlycklig.



Uppspelt satte han genast igång med dagens sysslor. Han gick och hämtade vatten ur brunnen, Mjölkade kossan (som under mjölkningen en gång blev vild, då en träflisa från Spinnochios tumme trängde in i en spene) och hämtade äpplen under äppelträdet.

Sent på förmiddagen vaknade Gestapo och var ytterst grinig. Spinnochio bävade inför dagens första samtal. Gestapo hade inte - till Spinnochios förtret - glömt av tabben Spinnochio gjort den föregående kvällen.

- Spinnochio, din fördömda vedklabbe! sade han lågmält. Om du tror att jag glömt av hur du slarvade med städningen igår, så är du dummare än en träsko! Som straff vill jag att du skrubbar rent alla mina saker tills de ser ut som om de vore gjorda igår. Och gör du inte som jag nu har sagt åt dig, så snickrar jag om dig till en fågelholk! Begrips?

- Vad menar du med alla dina saker? Även din tandborste, sängkläder, rubbet? frågade trädockan för att få klarhet.

- Har du sågspån i huvudet, eller? Självklart menar jag allt! Inklusive mitt boskap. Och ser jag en ynka liten fläck på Maja-Rosa, så kommer jag hälla en hel syltburk med termiter i din sovlåda när du sover som djupast! Begrips?

- Jag förstår.

- Tyst unge! Jag är så arg på dig så jag faktiskt funderar på att kasta in dig i brasan! Gör bara som jag säger utan att säga ett knyst. Och om, jag säger OM, du nu har varit duktig när jag kommer hem ikväll så ska jag ge dig en burk färsk träolja.

- JIPPI! skrek Spinnochio.

- AJ! Jag har huvudvärk! skrek Gestapo.


Spinnochio lastade på dragvagnen med en massa snickeri som skulle säljas på marknaden för att sedan se sin mästare glida iväg på vägen som ledde hela vägen till stan.

Spinnochio kämpade och slet likt en tall i motvind för att få klart dagsverket. När skymningen nalkades kunde Spinnochio höra sin mästare sjunga i fjärran.

Träpojken kände att hans öde hängde på huruvida Gestapo skulle godkänna skrubbningen eller inte. Han visste att det antingen skulle bli trälim eller träflis eller bådadera ... Vad han inte visste var att en liten bönsyrsa också var påväg mot stugan deras...




Prosa (Novell) av Charles Conny
Läst 216 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-01-03 20:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Charles Conny
Charles Conny