Ibland ville jag bara veta att jag existerade så jag drack en jävla massa vin med en jävla massa medicin och drog ut för att dansa i ditt kvarter.
Och det var du som gjorde att jag existerade men du kom aldrig dit, du saknade aldrig mig och du kände aldrig av mig.
När jag svängde in på din gata trodde jag att så fort min fot landade i din del av staden skulle du reagera, lyssna spänd och känna lukten av mig, som lukten efter vi hade haft sex, trygghet, lätt nervositet och extra salt svett.
Men jag såg dig aldrig i ditt fönster, det var alltid släckt. Och du kom aldrig dit, så jag kysste något annat som liknade de atribut du hade och som jag letar efter. Men ingenting var som du är. Ingen kommer aldrig vara som du är.
Jag älskar dig, så lämna mig ej igen.