jag har sett solen och månen ovan molnen i dag
ja, jag flyger jämt högt men klarar inte landningen bra
i Luleå låg snön vit och i Stockholm är det regn
denna resa jag fått göra och den pågår än

novembers klo om hjärtat och mörkret väller fram
när jag förlorar all min tillit och begraver mig i skam
de resor jag jag förbannat har ändå lett mig dit jag vill
fast jag redan gått över flera gränser kan jag gå en bit till

jag har fötterna på jorden och huvudet i skyn
vill inte sväva iväg och heller inte fastna i dyn
vill ha blicken riktad framåt och inte glömma det förflutna

i november -88 på en flygresa hem
från Arlanda till Sturup och jag minns den där stämningen
den jag älskade hade svikit men i gråten fanns det trots
denna kärlek jag kan känna är så mycket större än oss

för varje kärlek som har svikit så har dubbelt hållit fast
burit trots min rädsla och mina känslors kvära kast
om någon flyttat in i hjärtat så finns den alltid kvar
och jag behöver inte välja mellan all kärlek jag har