Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Milda Matilda

 

 

i ett par veckor nu

har jag uppfattat henne

 

denna kvinna i vitt

som komma genom

valvet till gården

 

famnen är full av vissnade löv

i mestadels bruna nyanser

 

hon mumlar för sig själv,

vädrar sina åsikter

och talar lugnande ord

 

det är uppenbart

att hon hoppas att hennes röst

skall blandas med andra röster

 

ty hon lyssnar stilla och blundar

med huvudet på sned

 

dagarna har suddat bort hennes skärpa

jag får nu kisa för att se henne klart

 

ibland tar vinden tag i hennes konturer

och blåser dem åt mitt håll

 

Det ger mig kalla kårar

 

 

 




Fri vers av lisa"puzzle"svensson
Läst 442 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2011-01-04 16:29



Bookmark and Share


  Järnkatten
Mmm, gåtfullt, lite magiskt, man undrar, vad är hon..?...
2011-04-04

  Nina Nightwish VIP
Vilken härlig text! Ryser..
2011-01-06

  Anna*
Underbart skildrad som väcker tankar och känslor! Applåder
2011-01-05

  tom boreland VIP
så ruggit bra
en dag
ska jag ha din
autograf
2011-01-04

    Trast
Jag instämmer med föregående kommentator. Dikten är gåtfull. Och jag gillar den, kanske just därför. Läsaren drivs framåt genom dina med lätt handlag skissade strofer, drivs framåt av en önskan att få reda på vem denna kvinna är. När man läst klart upplever man att man verkligen vet vem hon är och vad hon vill och kämpar med, men ändå inte alls, ty man känner inte hennes namn. Och man ryser i ryggen med det likaledes undanglidande diktjaget.

Just på grund av dess vitskimrande gåtfullhet kanske en av dina bästa dikter.
2011-01-04

    ej medlem längre
jag gillar den, gåtfull
2011-01-04
  > Nästa text
< Föregående

lisa
lisa"puzzle"svensson