Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Främlingen


Hon bär tunga års sömmar
genom sitt skinn
 
det syns i passfotots 
slitna och tigande pappershud

som klistrats över
blodsdroppar


och det känns i pärmarnas
brutna och rynkade läder

innan det hörs ur hennes ögon
som nuddar mig


men sedan trär hon sig  genom mig
med ett klart ljus
som väger mina inre fläckar

medan hon viker ut mig erfaret
och ordnar in mig i
tacksamhetens origami.


Fri vers av Cadena
Läst 593 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2011-01-04 19:21



Bookmark and Share

    ej medlem längre
jag älskar dina texter. fullkomligt.
2012-06-27

    ej medlem längre
För att det ska bli poesi krävs nog mer än bara hantverk, vilket jag tycker du visar här. Man sugs in i de starka bilderna och kommer ut någon annanstans.
2011-01-07

  Bjarne Nordbö
Någon sa till mej att skriva poesi är ett hantverk. Det tycker jag du visar prov på här. Känns genomtänkt utan att förlora sin omedelbara täthet. MVG.
2011-01-04

  /Isabel
Du skapar starka bilder med ditt språk. Har svårt att kommentera, märker jag men näst sista stycket är för mig där det verkliga mötet sker. Väldigt fin text!
2011-01-04
  > Nästa text
< Föregående

Cadena
Cadena