09:40. Idag är jag stoppad med fetvadd. Varken hjärta eller smärta eller rena rama lama stalinorgelskalle. Jag vet inte vem du är säger jag till gubbfettot i spegeln. Är det du som är farfars lille larver? Mammas lille plutt? Pappas lille jaa suck? Syrrans lille men lägg av då för faan är du bäng i huvet va?! Jag är en knappt levande charad ur Arja Saijonmaas trut idag. Ingen människa känner mig. Bara Du. Är den ende. Som hemligen ser mig.


14:46. Håller jag samman ikväll? Får jag kanske fiskmåsblick igen? Långt ifrån lös och ledig. Som hatisk utan att ens vara där. Eller här. Eller vart jag nu befinner mig. Twighlight zone säger dom i staterna. Vilka stater? Satellitstaterna runt Kebenekajse? Igår föll en stackars sate 400 från sydspetsen. Igen. En efter en efter vareviga år. Är det synd om klättrarna? Knappast. Möjligen skam om. Som i synd och skam.

13:01. Summa summarum: Vår jord är för liten för att rymma både godhet och ondska. Därför väljer jag grodperspektivet. Mähä kommer från finskan och betyder trög varelse. Du är allt ett riktigt jävla mähä sa farsan. Fast inte till mig. Ordet var reserverat för våra feminina vänner i vår herres hage. Dom med framstjärt. Vi med manslem får bli kallade vad vi vill. Jag föredrar att kallas för Mick Ronson. Grodperspektivet tillåter allt. Till och med petting om tuppen gal och vinde vänder. Kan man bli sån.