Kretas mask är ett trots lager
röda tråden Freuds dynamit han dör
assasinerna miljöriddare och delfinernas väl och ve
insatsen organisk, utlösningen hydrogen




erkänn dina laster be ej om förlåtelse jag vill inte det
och du vill egentligen inte det trots mögel sur mjök som skräms och ruttnar i ditt innersta inre, nej nu ljuger jag men i de oljiga lagerna utanför det låt oss ta en bok vi inte tycker om ur biblioteket och rulla något att röka därav en roach som blir en fäll att lägga sig ner på och drömmen blir gråterskor på rad med flugor kalla danser faderns charmanta osanning moderns tagande omfamning ja vad gör vi vi säger ja och sen säger vi håll käften och sen vad bra och sen dansar vi rör på höfterna jag kan inte sluta att älska dig och jag har inga ögon men jag har rörelser som inte slutar tills min sista dag

kolonialisternas afrodisiakum förhåller sig stillsamt genom vinternatten
jag låter gungan vara en del av var dag och tänker att viljans hela väsen
blir en sköld mot oviljans gissel och dess antifeministiska vibrationer
och vi vibrerar rent djävulskt eftersom kylan bodde i våra ben innan vi
var ett år gamla vi blir speciella av det det är inte bara ytligt oralt det
är djupt mänskligt formande centralt



safiren gallerförsedd mardröm kontaktsökande verkligt nätverk
hjälp mig, borde vi alla sagt en gång trots det nekande svaren vi
förmåddes förhålla oss till men i vårat humanistiska samhälle överlever
gudsdåren och det är bra låt oss bli mer och förvandlas när antenner växer ur våra myrhuvuden och små äckliga armar ur höftbenen





du vet, vi vet, jag vet att kroppen aldrig är stilla och att radbandens ekande
som vill förmå något annat att ske bär en lögn i stil med skämtets tomhet

det där Någonting som kanske evolverat ljusets alla nivåer
ämnar, ja Ämnar att det som sker skall ske nej att det vi är har
något slags subtilt syfte skönt eller ej


jag hatar dig.