Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gnager




Jag kan inte fungera, när jag inte vet
Vem du är

Det mysterium som ger mig de största av kval
Jag tillåts inte känna dig

Nära


Det ansikte du har är vackert, förtrollande
Men jag vill inte fastna just där


Vill inte vara en beundrare


tänker inte vara det



Jag vet att du har ont
Alla har ont, även om det inte syns

Det svarta inom dig är inte fult

Det ger dig bara nyanser, skuggor till det ansikte som ingen undgår att se


En människa som du är stark

arbetar så hårt för att dölja det som svärtar

ibland finner man ändå styrkan i svaghet
att släppa in någon, är inte att göra sig sårbar

Det är att läka de sår man redan har


du vet att jag älskar dig, och jag vet att det aldrig är för sent att ändra sig

Men säg mig



Är det värt att vänta?


















Fri vers av Lovisalouise
Läst 506 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-01-07 02:19



Bookmark and Share


    J. Herward
Du skriver på det mest slående vis, det är som att man har råkat snubbla in i en privat dialog, man börjar nästan rodna av äröigheten. Renheten i orden. Hur lyckas du skriva som om det vore nåot mucket personligt och så nära? :D
2011-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Lovisalouise
Lovisalouise

Mina favoriter
Kärlekens Väsen
Miss you