"Här bor Mikael Lindström" står det att läsa på ytterdörren. Man har även hängt upp en bild på Mikael för att eventuella gäster inte ska ta fel på vem som egentligen bor där. Det är nämligen så att Mikael inte är som alla andra. Han blev tappad i marken som barn. Någon lär ha sagt att han hamnade på huvudet. Det förefaller inte helt otroligt. Mikael får dagligen besök av en snäll gammal dam som kommer från hemtjänsten. Hon hjälper till med maten och disken, troligtvis städar hon där också. Mikael gillar musik. Han spelar på sin grammofon dagligen. Det rör sig främst om dansbandsmusik som dunkar i lägenheten. Ibland hör man honom trampa omkring och lalla med i sångerna. Jag minns särskilt en gång när han lyckats få tag i brännvin, hur han stod där på balkongen och vevade med armarna i takt till musiken. När Mikael blir full mister han ofta omdömet och spelar om samma låt hela kvällen. Men han vet när det är dags att sluta. Han stänger alltid av musiken prick nio på kvällen. Jag gissar att det är dags för sängen vid den tiden. Mikael har även gått och skaffat flickvän. En liten rundlagd mongoloid som inte säger så mycket. Ibland hittar man henne utanför porten. Hon ser vilsen ut och tvekar in i det sista innan hon beslutar sig för att öppna porten och gå in. Mikael hälsar sällan på främlingar. Han står mest och muttrar för sig själv. Men han gör framsteg. Han har börjat hälsa på sina grannar.