Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Döda människor och jag III

 

 

 

 

Ja, nu är det så att jag måste skriva här att jag kysst min första tjej! Ja, ni vet väl att jag ett tag varit okysst. Delvis på grund av det så kände jag mig lika livlös som de andarna jag brukar se. Jag skriver till er nu för att det känns bra efteråt. Jag menar, efter det att jag skrivit klart. Ja, då känns det liksom klarare inom mig. Nu tänker jag skriva hur det kändes att fått kysst till för första gången. Jag vet inte om det räknas att ha kysst Jennifer Lopez i en dröm? Tror inte det. Okej, då är jag väl fortfarande okysst då.

Det första jag gör efter det att jag vaknat upp från mina senaste gärningar i sömnen. Är att jag går till mitt badrum för att spegla min underutvecklade kropp där. Jag vill gärna då se den jag vill bli, då jag tittar in i spegeln. Ni vet, en testosteronfylld grabb som osar av machomanliga muskler. Det enda som då brukar titta ut, är en ande, fångad i spegeln på något konstigt sätt.

Jag vill inte gå in på direkt varför jag bor i en fuktig källarvåning. Jag menar, bättre lägenheter finns det. Till exempelvis vindsvåning med marmorgolv och magnifik takterass. Men sådant kan jag bara unna mig då jag dagdrömmer. I källarvåningen är mitt enda sällskap råttan Ragnar som lever som min lägenhetsockupant under diskhon. Jag och Ragnar brukar tolerera varandra, men inte mer.

Nu är jag sedan ett tag inskriven på en ungdomssatsning som kommunen driver via AF. Jag har fått en egen jobbcoach. Som ser ut som en gammal uppfluffad ungmö och beter sig som om hon skulle vara en också. Jag har lite svårt att finna mig i det hela. Hon verkar tro att jag är en mycket udda figur. Därför försöker hon vara överlag mjuk och inställsamt förstående mot mig.

Jag kan berätta här hur det gick till då jag träffade henne. När jag satt mitt emot henne, så sänkte hon huvudet, blickade över sina glasögon och sade ”Jag har fått bakgrundsinformation från din handläggare om vem du är och vilka problem du brottas med. ”Där satt jag alltså på en stol med kromade armstöd och skulle sättas i underläge direkt av det hon sade. Jag försökte lägga till min mest oskyldiga blick och såg henne rakt i hennes gråblå ögon. Ögon vars uttryck skvallrade om en inre osäkerhet som hon dolde genom att skrynkla pannan lätt samtidigt som hon försökte blicka förstående mot mig.

Jag visste att hon fått information av min före detta ungdomshandläggare. Även en skriftlig information från min tidigare chef om att jag var en riktig kuf, som betedde sig konstigt. Jag blev något chockad då hon fortsatte ”Jag har även fått ett brev av din tidigare chef från Sibylla. Han skriver i brevet att du säger dig se döda människor.”

Men en lätt lutning bakåt på sin stol, verkade hon med ens mönstra mig från ovan. Hon fortsatte med en väl modulerad viskande röst ”Vi kan ge dig förmånen att få träffa AF psykolog som är väl bevandrad med allehanda psykiska problem och vanföreställningar” Jag blev med ens skräckslagen. Men det är så här med denna världen. Det jag lärt mig där är, att då man känner något, skall man inte visa det. Därför sträckte jag lätt på mig och försökte rikta blicken stadigt mot henne. ”Passar det nu imorgon klockan två” fortsatte hon med lättsam smeksam ton. ”Han, psykologen är en sådan fin människa och kan hjälpa till på sätt som ingen annan kan här.”

Förtvivlad går jag ifrån arbetsförmedlingens lokaler. Jädrans! Imorgon klockan två! Vad skall jag hitta på för att ta mig ut ur detta? Då mindesjag, diskaren på min gamla arbetspalts på Sibylla, han kan hjälpa mig! Han är ju mästare i magikersällskapet såta vänner.

Väl utanför Sibylla, beställer jag en korv med bröd, av min efterträdare där. När jag väl får korven (kokt) frågar jag i förbigående ”Er diskare här, har han börjat för dagen?” Min efterträdare verkar vara en muskulös ungdom med begränsat ordförråd, för han hummar bara fram något obegripligt. Jag börjar då försöka verka oberörd och mumsar lätt på min kokta korv. Plötsligt, så ser jag diskaren stå framför mig! Hur gick det till? Var kom han ifrån? Ja, jag minns nu att jag inte direkt visste hur han såg ut, då jag träffade på honom förut.

Nu när han tittar in i mina ögon, verkar det som hans klara blick tittar rakt in i mig. Han står där och ser. Sedan säger han ”Det tog ett tag för dig att uppsöka mig igen.”Jag samlade mig. Sade sedan" Ja, du sade förut, då jag jobbade här att jag är förenade med ditt sällskap på något sätt! Du måste hjälpa mig!” Lugnt stod han där med sitt diskarförkläde och fortsatte ”Det som du närmar dig, är en kris. Krisen kan ge dig ett andligt uppvaknande. Du kommer att förstå hur det hänger ihop inatt då du gör dina gärningar i drömmarna.” Jag stod där förvirrad och alldeles utom mig. Skärrad fortsatte jag ”Vadå? Kris i att vakna upp ur? Sedan få svar på det hela då jag sover?”

Plötsligt är han bara borta. Tillbaka i min källarvåning, lägger jag mig oroligt ned i min säng. Jag kanske borde nämna något i förbigående, själar till döda människor söker upp mig på nätterna i mina drömmar. Det är min uppgift att ge dem vägledning med att gå över till ”den andra sidan.” Okej, jag har lite svårt med det själv. Jag ser döda människor på dagen, sedan när jag sover så hjälper jag de som jag träffat under dagen med att gå över till den andra sidan. Det var bara det att idag hade jag inte träffat på någon död. Eller? Jag skulle bli varse om det sedan då jag sov. Jag drömde sedan att jag färdades på ett oroligt hav i en roddbåt.

Det lustiga var att jag satt bakom den som rodde. Han verkade på något sätt bekant. Ja, han hade ett diskarförkläde på sig. Så vände han sig om mot mig. Han sade ”Det du skall lära dig är att se till att dina sinnen lugnar sig, först då har du övertag i det liv som befolkas av det levande döda. En av dem skall du ju träffa imorgon." 

 I drömmen frågade jag hur han visste att jag skulle träffa en psykolog? Han rättade på ryggen och sade ” psykologer har bara vetskap om ytan, för att få inblick under ytan, krävs det mörkerseende. Nu i din resa mot att bli en vaken människa i verkligheten där folk lever i dvala och är offer för sina illusioner, gäller det att behärska dina sinnen. Ifall du inte gör det, blir du ett offer för rovdjursmänniskorna i den sovande världen då du vaknar upp."

Jag vaknade upp ur det ni kallar sömn. Jag var inlindad i mina lakan. Lätt svettig ramlade jag ur sängen och fick madrassen över mig. Utan att se att påslakanet hade virat sig runt mina ben, snubblade jag och föll handlöst in i medvetslösheten.

När jag vaknar upp igen, sitter råttan Ragnar på mitt bleka bröst och ser på mig med varma råttögon. "Herredjävlar!" Utbrister jag. Liggandes på golvet säger jag mer till mig själv, än till någon annan "Låt inte en råtta bli den enda varelsen som har ömma känslor för mig här i världen."





 




Prosa (Novell) av Mr Lindemann VIP
Läst 638 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2011-01-16 21:12

Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  Aftonvännen
Med själsligt djup. sårbarhet och en nästan exhibitionistisk öppenhet
når texten långt och det är möjligt att känna igen sig i krisen och svackan som genomlyser. Hela tiden med de oförstående människorna i sina vardagliga liv, för långt från den fuktiga källaren för att se det hårda golvet i själen. Med dess lukt och dess små sprickor till andevärlden.
2011-02-05

  Ewa-Britt Nilson VIP
Av alla goda råd
på vägen man blir
ensam och förlägen
om de man får inget
hjälper inte återstår
när man dem behöver
de är som osått klöver!
2011-01-19

  Gisela Nordell
Rolig och ömsint!
2011-01-18

  aol
fan känner igen mej ang arbetspsykologen jag träffade honom en gång sen så tamme fan har jag inte sett han, verkligen nära bra skriftat,
2011-01-18

  M.A.J.R
III :D Super text mannen
2011-01-17

    Max Poisé
Har inte läst dessa, då noveller är bäst med två pärmblad på varsin hand. Fixar inte Novellformatet digitalt!

Ville dock ge dig uppmärksamheten som en riktig poesivän!
2011-01-17

  Julio VIP
Riktigt bra allihopa
2011-01-17

    purplepea
ta det på rätt sätt, men det är viktigt att du "kill you darlings" och redigerar ner din text.

Det är vid första intrycket mycket "jag" och "jag". Samt lite luddiga meningsuppbyggnader: Vet ni, det första jag gör efter att jag vaknat upp från mina senaste gärningar då jag sover. Då brukar jag gå in i mitt badrum och spegla min underutvecklade kropp där.

Vad hade hänt om du visat istället för skriva rakt ut /underutvecklade kropp?
Står karaktären framför en spegel, ja då har du ju ett ypperligt tillfälle att visa oss läsare -

5 cents
2011-01-17

    ej medlem längre
Men för i helvete!
Skriv klart allt i ett svep så jag får sjunka ner i denna
förtrollande berättelse :)
Ja, ja, ja, jag ska ha tålamod..
2011-01-17

  Bodil Sandberg VIP
Superb fortsättning på berättelsen fängslande!!
2011-01-17

    ej medlem längre
Bra skrivet!
2011-01-17

  Carola Bouvin
Spännande, ser fram i mot att läsa fortsättningen.
2011-01-16

  Line W
Det här är så bra och spännande!
2011-01-16

  Pot Pourri
Har följt delarna tre och är helnöjd med läsningen. Som på en liten hulling fraktas man nästan ofrivilligt med i texten :) Svårt att sluta sannerligen. Gillar skarpt förf.jagets egna funderingar och reflektioner som hela tiden finns med. Gör texten levande och givande i och med att man kommer mycket nära förf.jaget i känsla. Tack för helskön läsning! Hoppas på mer förståss.. del IV? :)
2011-01-16
  > Nästa text
< Föregående

Mr Lindemann
Mr Lindemann VIP