Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sagolandet

Sakta genom stan jag
vandrar då mörkret
fångas av lycktors sken.


Trots nerdrypande hår
följer jag vägen mot
min boning, som mig
värmer och trygghet
ger

Mörkret får min drypande
hand att
söka knappen,
då porten öppnats.
Istället för knappen,
känner jag
värmen från någon
annan


- Lugn
Jag faller mot gestalten,
som tar min drypande
kropp i sina starka armar.
Ler för rösten får mig att
minnas, minnas
den underbara natt.
- Är du tillbaka?
- Längtar ihjäl mig efter din
varma famn...
Blundar, ser hans vackra bringa
genom de våta kläderna medan han
bär mig som en ängel.

Omsorgsfullt avlägsnar han plagg
för plagg, medan min huttrande
kropp fylls av åtrå.
Som sammet lindar han in
mig i ett lakan då
hans armar formar en våg

Sinnen öppnas då hans
heta läppar
leker med min kropp och målar
den med tunna penseldrag.

Ångan formar rummet, skuggorna
förvillar min vy...
Trillar in i ett hett äventyr, som
fångar hela mitt inre.

Havet flödar, lemmen styvnar, kroppars
hungriga skrik
får mig att släppa
taget.
Som en riddare sitter jag upp och
följer alla rörelser.
Stelnar till, sen avslppnar..

Villt rullar vi runder. Ömt viskar du mitt namn.
Ååååå Lemmen styvnar, fyller upp hela mig,
innan vi når universum.....




Fri vers av Filosofen2
Läst 398 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-01-17 14:33



Bookmark and Share


  Lars E Jönsson
Sagolikt lysande...........hurra
2011-01-18

    ej medlem längre
Yummy
2011-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2