Vandrar i skuggan av
sagans värld.
Tror sagan ljuger,
för aldrig kan
lycka nå sån
oas.

Vattnet jag dricker,
speglar mitt ansikte,
medan det droppar
mellan fingrarna.

Maten jag äter, mättar
ej, bara fyller upp mitt
samvete, fångar hungern,
som skriker av förtvivlan.

Då jag vågar sträcka ut
min hand, lätta på sagans
dimma, fångas jag av
elektronisk
energi.

Spritter, ler lite försiktigt,
för jag vill vara
försiktig...
Inte springa fram, tro
det löser sig.

En älva lockar med
sin ljuva sång, näcken
får mina nakna ben att våga
dansa.
Amor skjuter iväg sina pilar.

Aj, sen faller jag i sata takt mot
mossans gröna mjuka fasad.
Mot stenen hamnar jag halvsittandes
berusande.

En riddare fångar upp mig, låter
min sargade kropp vila på hans rygg
tills krafter infinner sig.
I sagans värld fångas vi av ett snårigt
väsen, som förtrollar och
formar om oss.
Två buskiga troll skuttar runder i gläntan
fångas av vilda krafter.
Utan början och utan slut, stannar
de kvar och lever för evigt.