Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det ligger en sanning begravd i mellanrummen





Sa jag tar hand om dig, till flickan med solen i håret och livet lekandes i blå iris. Hon är inte dum när hon inte ser vad du gör med dig själv, det kallas kärlek, det är inte av motgångarna vi reser oss upp, jag ser det nu.


Dränkt av tyngden av ensamma dagar passerar du kvarter efter kvarter. Du läker sår med midnattspromenader, syr såren när de går upp med tunna trådar som fortfarande binder dig med dina minnen. När du frågar svarar jag snabbt, vet du inte vill höra, beundrar ditt mod att fråga, hatar din vilja att bli berömd för ord du aldrig gett henne, mest av allt sörjer jag för det där du har inom dig. För det du inte visar, för de glimtar dina ögon avslöjar mellan blinkningarna. Det är enkelt att blunda när ingen ser på sa du.


Och jag tror du dog lite när hon for, tror hon sörjde för dig då, jag tror ni ibland lever mer för varandra än för er sjäva


Och du fattar aldrig att du är storebror




Fri vers av sårosa
Läst 528 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2011-01-18 13:19



Bookmark and Share


  Minkki VIP
inte bara innehållet, också plasticiteten i ditt språk - en så fin text du skrivit!!
2011-03-22

    Knasboll
vackert ^.^
2011-01-23

  Marlboroman/Hg VIP
(Nästan) fantastisk prosa. Älskar språket. Och – fattar innehållet.
2011-01-19

  Niclas Petersson VIP
Fantastiskt vacker läsning som känns djupt ner i magtrakten.

"mest av allt sörjer jag för det där du har inom dig. För det du inte visar, för de glimtar dina ögon avslöjar mellan blinkningarna. "
Riktigt, riktigt bra.
Gillar. Mycket.
2011-01-18
  > Nästa text
< Föregående

sårosa