vi är blommorna
som växer för nära motorvägen
sa en vän till
mig

vi är löven
som på hösten faller
alldeles för snabbt mot
marken

vi är vågorna
som är så starka tillsammans
men krossas ändå mot
kanten

vi är fåglarna
som aldrig lämnar boet
för rädda för att
våga

vi är vinden
som dör ut mot betongväggen
när den slår så
hårt