Osynliga tårar fyller
mitt inre, bildar en flod
som sakta avdunstar
Osynliga tårar pockar
på uppmärksamhet
så de kan rinna fritt
och öppet.
Osynliga tårar får
ingen se, inte heller
jag.
De gnager så länge
de måste
vara osynliga.
Osynliga tårar
fjättrar min kropp
så hårt att jag
ibland inte kan röra
mig.
Osynliga tårar vill
stanna kvar, fortsätta
bita, mala och bryta ner.
Strama åt så syret
slutar fungera.
Osynliga tårar tappar kraft
då moder jord strör styrka,
fångar upp och frigör
hela mig.
Magiska krafter skänker
tro hopp och kärlek
då svärdet svingas och
förtrollningen släpper.
Osynliga tårar byts ut mot
skratt, mod och kämparglöd
så styrkan vinner över svagheten.
Riktiga tårar formar små ränder i mitt
ansikte, droppar ner mot tröjan
som blöts ner.