Med skakande beundran kliver jag in genom porten,

mina rastlösa, ängsliga steg drar mig bakåt tillbaka där jag skymtar en skugga förflytta sig ovanför mig.

Som får mig att falla ner i signaturen av flödet som skapade vattenkonsten och betonar ljuset på min himmel.
Som ligger avsides och oklar, men som ändå fann mig och kunde bringa oss tillbaka våran verklighet.

Du tolkade min skrift och dränkte våra läppar i osanning

du bevarade

min existens