Du trampar mark någonstans långt ifrån din trygghet

allt det där du känner igen och är van vid

i en stad där ruschen är så mycket snabbare

än vad du brukar ha omkring dig.


Du ger ett leende och möts med ett frågan uttryck

"Vem fan är du? Vad tror du att du är?"

Försöker få kontakt med de som rusar förbi

men det är som om de har skyddsmurar runt sig.


Du kämpar vidare, armbågar dig fram för att få ta del

känns så obekvämt när vi kan dela på det som vi har

det räcker ju ändå till oss alla ändå

de största egoisterna vinner, men vilken vinst?!!


Ingen bara en tom känsla fylld av egoism.