Här fattas det väldigt mycket vår
men det droppar litet sorg i dikeskanten
Och fuktiga dimmor driver förbi
jag torkar blött från kinden med vanten.

Det är så mycket som jag har så svårt att förstå
så många stigar är avskurna i livet
jag står och trampar och letar efter det
som gör hjärtat mindre sönderivet.

Beslut som fattas för hjälpandets skull
är alltid de som gör mest ont att fatta
och avsaknad av förståelsen
gör mina armar trötta och matta.

Ändå så strilar det värmande ljus
ändå kommer det nog en vår
när allt ligger öppet och klart
och jag ditt hjärta når.