När tidvattnet sipprar in tystnar allt

Där är en spricka i min dag.
Minuter som sakta sköljer mitt samvete.
Den tid jag får nu.
Är all tid som finns kvar
för att hela mig.

De av daggens sista spindelspår är borta.
Blod och rosentagg viker sig.
Det är under få tysta minuter
andningen hörs.
Där hjärtljuden märks.
Där tanken bara får vara

Utanför den sprickan av tid
rusar världen
forsande kommer valen och frågorna
berusad på ångesten och stress

Det klingar tyst av Tomaso Albinonis toner

För stunden står vi still
och vilar till ett andetag

i nuet är vi de vi vill