Du sade att

jag är  Enlil

mina oskrivna rader

väger som Zagros

på din ryggrad

Du sade att

ånger har sin egen vilja

låter inte mig att finna vägen

om din fyr inte lyser

igen

bryr dig ej om

att jag är blind

nu

Lys 

innan jag blir som de förlistas hav

bakom dina svarta pupiller

hängande på

vita drömmens valv

ty

hjärtat mitt

kan känna din värme igen

från tusen och

en mil