"Får jag drömma om dig?"
"Vad menar du?"
"Får jag drömma om dig?"

Martins tystnad lägger sig som en slöja över dem. Munnarna är förseglade för en sekund.

" Drömma om mig, vad menar du?"
"Jag kan inte styra mina drömmar."
" Hm, låt mig säga såhär, dröm vad du vill, fånga mig på en sommaräng, kyss mina läppar, eller sudda ut mig."
"Oj, svarar Martina," medan blicken slås ner i golvet...
"Inte ska du skämmas för du frågar om du får drömma om mig!"
"Det är inte det Martin, det är just det att"...
"Varför denna tystnad och dessa röda kinder?"
"Vet inte, men dina ord berör mitt inre, så jag sprallar till då vi ses."
Martins ögon når Martinas i en intensiv blick, som byggts upp under många år.
"Du är väl inte kär Martina?"
"Nej, det tror jag inte," svarar hon och går mot kaffekokaren, som hon trycker igång. Medan kaffet puttrar och ryker, så läggs kanelbullar i en flätad korg.

Ute skiner solen, sommaren första hetta har kommit. Martinas tunna sommarklänning, som slutar vid knäna och hålls uppe av axelband. Martins fantasier börjar spinna, så han nästan skäms. Aldrig har de så mycket som sett varandra nakna, fantiserat eller antytt erotiska fantasier. Bara detta med Martinas drömfråga, får hela deras värld att ändras.

Bullarna bärs ut, liksom kaffet och kopparna under tystnad, men leendet på Martinas läppar får Martin att le han också.
"Visst är det gott med kaffe nu."
"Mmmmm," svarar Martin och tittar på den svarta kopp han har sitt rykande kaffe i, tar den i båda häderna och sätter den mot munnen och tar en klunk.
"Sommar, äntligen sommar som vi har längtat efter."
"Vi ska bada denna sommar," svarar Martin och ler medan kroppens adrenalin forsar runt.
"Mmmm, jag har en ny bikini, som jag köpte för en vecka sen."
"Jasså?!" svarar han och tittar upp.
"Mmmm, har jag inte sagt det?
" Nej, men det behöver du inte heller."
" Martin, måste säga en sak, lova att inte försvinna ur mitt liv."
"Vännen, vad är det?"
"Jag, em ja jag vet inte hur jag ska säga detta, men du och jag, hur länge har vi känt varann?"
" Det blir fem år nu."
" Mmmm, jag tror jag fått starka känslor för dig." säger hon och tar en kanelbulle mot munnen.
Martin tittar med blinkande ögon, skärpan förändras för tårar når ögonvrån. Aldrig har en kvinna fångat hans uppmärksamhet så länge utan en erotisk baktanke. Aldrig har vänskap utvecklat denna rellation som med Martina.
För första gången studerar han henne detaljerat, ser det mörka, nästan svarta håret, som pryder den späda ryggen. Den nakna huden, där klänningen inte når ser han den gyllenbruna solbrännan. Eftersom Martinas hudfärg aldrig blir vit, har hon alltid lite mörkare hud än andra.

Deras blickar fångar varann under tystnad innan Martin säger:
"Martina, jag kommer aldrig lämna din sida, blev så rörd och lycklig att du känner så, eftersom du är min bästa vän, som jag delar alla tankar med, så...
"Vad menar du?"
"Jo, vi har känt varann några år, så vi vet hur våra inre liv fungerar. Du är den enda kvinna jag känner, som står upp då jag behöver dig.
" Vi är ju så nära varann."
"Mmmm, det känns mysigt att känna så."
"Martin, tror du att det skulle fungera?"
" Med kärlek?"
" Mmm, eller tror du vi tappar varann då?"
" Tyst och kyss mig," säger han nästan viskande då han satt sig på huk vid hennes stol.