Den som aldrig stannar upp och ger sig själv tid, förlorar det som finns omkring, den som aldrig öppnar sina ögon missar överraskningar som bara dyker upp.

Tiden läker, tiden ger glädje och mycket eftertänksamhet.

Vågar man inte vara själv vågar man inte vara med andra, snurrar man runt som ett blad vilseleds man och tappar mening. Blir tom och irrar vidare.

En tanke föder en fantasi, som uppenbaras då tillfället ges, en önskan man bär, föder en gnista, sen öppnas vägar om man vågar chansa.

Tid, ja tid behövs för att låta ideer flyta, tankar rymmas och förnya sina vanor, som kanske blivit allt för tråkiga.

Tro på sitt inre, bidrar till lycka, framgång och ringar på vattnet, för om man tror på sig själv vågar andra se och prova det själva.

Ingen kan göra allt ensam, men många kan öppna stängda dörrar, flytta berg och bygga en bro, en bro som ger trygghet, kärlek och värme.

Ord föder nyanser i språket, som utvecklar och byter betydelse, så vi kan leka, sjunga och känna.

Tid till försoning, tid till kärlek, tid till barnen, tid till och själva, som vi så ofta glömmer bort... Aldrig får vi glömma den viktigaste i våra liv, aldrig får vi ta oss själva för givet eller kasta ner i en brunn, för att sen ta upp oss själva då vi känner för det. Ingen ska ta vår personlighet, styra eller bita sig fast utan bara njuta av de vi är.

Tid, ja tid måste till för ork, bearbetning och en mycket viktig sak kärlek till oss själva, för utan den kan vi inte ta emot eller ge den vackraste gåvan till någon.