programmerad mekanism
kallas ibland för livet.
Ärvda tanke och känslomönster
skapade av våra förfäders förfäder
dessa ifrågesätts sällan, men då det
händer blir man alltid lika förvånad
över hur lite det var "Jag" mina egen
uppfattning och hur mycket det var
program mönster


Religionernas tunga bojor,
där gudarna är svartsjuka
på varandra skriker genom sfären
det finns bara en och det är jag.
hur inköpt är inte världen på detta
biblar, toraner, koraner dammiga
åsiketer som skapades för tusentals
år sedan.

Skaparen ska alltid finnas
utanför människan , guden som ska fixa det hela
om det vore så hade det nog redan skett.


Vi är skaparna av vår verklighet
här på planeten jorden

Hur värdesätter vi det fysiska livet?
Ser man på miljön får man ju ett klart svar,
eller alla dem som går och drömmer
om ett rikare liv efter döden


jag ställer mitt hopp på de okända
sidor av vårt väsen som skapar förändringar
i det dolda, potentialer ligger på lur och vänta
på en öppning i försvarsmekanismens mur.
Rotar sig då snabbt in i medvetandet
för att tunna ut lite av massmedvetandet
tjocka skal.

Det som finns i makro finns ju även i mikro
känd gammal sanning
så vi dom bärande avbilderna av gud
eller gudarna kanske kan förändrar mer
än vi tror.