Min förlorade barndomsvän som dog, bara 16 år gammal. För många år sedan nu.
Min bortgångne vän igen
Mitt hjärtas tunga rytm till dig
som minne
en vän som inte finns
för du som inte är här
känns ingen handling värd
och varje tanke tär
på vad som finns på jorden
kvar i rester utav dig
Dagar blev till månader och år
viskande blev varje bön mer sällan
och för dagarna skänker jag en tår nu
och för åren säger jag förlåt
Det är svårt att sörja länge
och svårt att inte sörja alls
för hjärtan som står kvar här
när livet togs ifrån dig
Så ung var du
och livet var hos dig
Men allt vände av en diagnos
Det har aldrig riktigt kommit till mig
svårt att acceptera och förstå
När askan hade skingrats
Och många år passerat
Så ser jag kärnan av att stå
Det finns inte en lovsång för alla
Det finns inga hjärtslag att besegra
Så om tiden kan vara knapp
om dagen är den sista av dem alla
det måste komma till oss
att dödens vagga inte är vår att kalla
Men från min själ och ut
Så säger jag så enkelt
Jag saknar rösten jag aldrig mer får höra
Och jag saknar att inte växa i takt med dig
Du är fortfarande en ungdom
en bild av dig som ett barn
och jag växer bara vidare
och varje år skiljer oss
varje år blir jag mer vuxen
och livets orättvisa tog ut sin rätt