Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vad jag gillar i mitt skrivande

Kvinno- flicknamn jag ofta använder i mina noveller är

Sandra, Maria, Petra, Anna, Catarina, Lena och Helena

Mans- pojknamn jag ofta använder i mina noveller är

Anders, Martin, Sebastian, Calle, Nisse, Johan och Peter

Varför använder jag just dessa namn?

Jo, de är mjuka, varma och väldigt lätt att komma ihåg. Många kan rellatera till just dessa, för ofta känner man en eller fler med just dessa.

Varför skriver jag noveller?

Jo, det är roligt, ger en bakgrund till hur en människa blivit, eftersom jag lär känna mina älskade karraktärer...
Då jag skriver kan jag inte veta hur en novell ska sluta trots jag har en början, mitt och ett slut klart i mitt huvud innan jag sätter mig och låter den skapas.

Hur känns det att skriva?

Det är en befrielse, känsla och mycket lycka. Då jag är ledsen kan det vara skönt bara ösa ur mig det jag känner, är jag lycklig blir det ljuva noveller eller är jag arg, så sprutar det raketer ur mitt huvud... Jag brinner för denna konst, eftersom det är ett maktmedel då orättvisor måste uppmärksammas eller bara få sin åsikt sagt.

Får man smutskasta andra?

Nej aldrig, för det är kränkande, eftersom de man kastar sin skit över, får stå med hundhuvudet utan att kunna försvara sig, men däremot får man skriva om en situation, som stör, vad man blir ledsen, besviken eller rent av asförbannad på. Om man nu ska prata illa om människor, så nämner man inga namn, utan bara om det otrevliga sätt de har.

Dikter

Just nu har jag snöat in på poesi, vill prova och se om det jag vill säga kommer fram och det gör det, så jag blir sporrad att fortsätta. En svår uppgift är att kunna få lite text så flytande att det inte hackas, men det är lätt att få sin åsikt där igenom.

Livet

Jag använder mina erfarenheter, vad jag sett, hört och om någon påverkat mig väldigt mycket. Min bakgrund använder jag ofta, men samtidigt vet jag aldrig hur den tas emot. Har märkt att mina erfarenheter inte är så ovanliga tyvärr.

Är det viktigt att finna ett bra slut?

Jag kan tycka det, för att ge hopp, ljus och tro på en bättre värld. Om man bara skriver deppiga texter, som inte slutar bra, så mår man själv dåligt, men sen ger man läsaren en negativ bild om en. Passion, erotik, romantik är ämnen jag ofta skriver om, för jag vill spränga gränserna och se hur kärlek kan bilda allt det underbara.




Fri vers av Filosofen2
Läst 294 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-01-28 10:00



Bookmark and Share


  The Red Crow
som författare kan man bara till viss del skapa sin karaktär, resten skapar de själv.
vilka delar de tillåter oss att skapa varierar. en del börjar protestera redan när man ska namnge dem, en del t.o.m. protesterar mot att vara man eller kvinna eller mittemellan.
andra säger man till att de ska dricka kaffe men de vill hellre ha te. jaha. och vad gör man som författare då. ger dem kaffe och säger. "nu är du so god och dricker ditt satans kaffe. HÄR är det jag som bestämmer och är du inte snäll kanske du trillar ut genom ett fönster och bryter nacken av dig och vet du ... då kan man DÖ. och hur roligt är det?"
men de bara tjurar och räcker tunga och vägrar dricka sitt jävla kaffe.
man sliter sitt hår och funderar en stund på att faktiskt kasta ut dem genom fönstret. oftast ger man väl med sig och låter dem få sitt förbannade te om det nu ändå bara är en relativt oväsentlig detalj.
i andra fall måste man vara hård om det är fråga om något mer grundläggande och textdrivande de har problem med. visst man får diskutera igenom saken med och oftast kompromissa om vissa mindre väsentliga detaljer.
än värre är de karaktärer som plötsligt mitt i texten knackar på dörren och säger: "du det där du skriver nu handlar inte om henom utan om mig." "ja. men ... du har ju inte varit med innan!" "struntar jag i. antingen skriver du det där om mig eller inte alls" givetvis blir de andra karaktärerna uppviglade av detta och börjar plötsligt hota med att hoppa av om man inte böjer sig för kravet.

och ja. det är väl lite så det står till i huvudet på en författare. en massa röster som pratar sinsemellan som om man inte ens var i rummet.

2013-05-02
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2