Ur Arkivet. Ett första försök till prosadikt...
Och sorgen mister några uns av tyngdenmörker. tystnad. detta är den mörka graven:Midnatt. mörka stämmor tar upp isonsången. Ljuset, lågan från altaret, fortplantar sig från hand till hand. korsets standar intar sin plats, följt av uppståndelseikonen, kören sluter upp och vandringen börjar: sången är suggestiv, pulsen tung likt myrrhabärerskornas steg den morgonen gruset ligger stumt och fruset under fotstegen, is och snö brister med kras processionen vaggar framåt mellan gravarna där kända, okända, nyss och länge sedan avsomnade vilar fullmånens kalla slöja bådar illväder vinden rusar fram genom trädtoppar, över buskar, blåser ut gravljusen, blåser ut de honungsdoftande ljusen, de handburna i den nattliga processionen vinden rister, kören mässar, ljuslågor fladdrar "Din uppståndelse, Kristus, Frälsare, lovsjunger änglarna i himmelen - låt också oss här på jorden med rena hjärtan ära Dig"
i täten skymtar tidvis kantorns höjda arm som anger takten, som håller samman stavelser och puls i den snöpulsande körens sång då! passerar kören ett vitt kors på en ny grav - styva händer tecknar snabbt ett kors i respekt, i saknad, hastig bön: här vilar körkamratens stoft, själv sjunger hon i högre sfärer, det är den tomma gravens natt det är den natt då fasan byts i glädje, då varvet fullbordas och graven fylls av ljus då fastan bryts till fest och pas'han delas
när dagen grytt och vinden oförtröttat blåser vidare besöker vi gravarna, sjunger vår saknad och trotsiga glädje vid varje grav - för våra vänner, släktingar och kära, för okända, vid hjältegravarna: "...och åt dem som är i gravarna gav Han liv". det är de tomma gravarnas dag, den dag då sorgen för en stund lyfts av oss alla: Kristós voskrese! - Aístinu voskrese! Kristós anesti! - Alitós anesti! Le Christe est résussicité! - En vérité est résussicité! Christ is risen! - He is risen, indeed! Kristus nousi kuolleista! - Totisesti nousi! Kristus är uppstånden! - Sannerligen uppstånden! Fyrtio dagar framåt hälsar vi varann med glädjeropet. Och Sorgen mister några uns av tyngden... varje påsk, några uns livet levs och går vidare
© Minkki Huldén
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Minkki
Läst 586 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2011-01-28 15:42
|
Nästa text
Föregående Minkki |