Mamma är nu död, men alla frågor kvarstår, vet jag inte ska sitta och grubbla, men varför ska jag glömma? Hur ska jag kunna glömma vad mamma och pappa en gång gjort?

Pappa kysstes av spriten så många gånger att han alltid var påverkad, mamma däremot var så sjuk av manudeprisiviteten som tog över hennes hjärna, kropp och psyke. Ingen visste hur illa vi hade det, var det det?

Jag föddes i Farsta, men då jag var tre flyttade vi till Simrishamn utan någon som helst planering. Jag är säker på att socialen hade fått nys om hur illa vi mådde, så de ville komma bort...
Ja, då fortsatte misshandeln.


Mina äldre syskon var barnvakter, vilket gjorde att jag kunde sticka, mamma tvättade aldrig, så det låg smuttsiga kläder i storarummet. Därav vi aldrig nästan hade kläder på oss. Mat var något socialen fick se oss med, eftersom vi svallt.

Hat mot oss barn var så starkt att mamma ofta slog oss med de tillbehör hon fann. Minns en gång hur hon visade en socialtant hur hon la mig på hennes knä och slog med denna mot mina bara skinkor. Ja det var då jag var ca fem år

Mina storasystrar fick hålla glödande het handduk i kallt vatten då de inte lydde.
Sen fick min lillasyster ha smutsiga diskhanddukar som blöja, för mamma och pappa aldrig brydde sig!!!

Det går ett rykte i vår familj att mormor skulle vara så till sig av oro att hon kidnappade oss upp till henne i Stockholm... Mamma och pappa skulle bli galna och komma upp, binda mormor, begära om pengar medan de slog henne blodig för att sen binda upp henne och slå hennes huvud genom fönstret.

Mormor har sagt såhär:

" Jag bjöd upp er alla, er mamma och pappa var glada de fick komma iväg... En dag utan förvarning band de mig vid stolen. Din mamma hejade på din pappa som skrek:
" Ge oss alla dina pengar, annars vi dödar dig!!!!"
"Sen slog de mig blodig, så jag nästan svimmade. Huvudet slog de genom köksfönstret... Lilla du, sprang in på toaletten och skrek av skräck."

Polisen kom och ville att mormor skulle polisanmäla de, men ingen anmälan.
Jag gråter än idag som ett barn då jag tänker på det...
Hur i hela världen kan man göra så???

Ja, sen åkte vi tydligen hem och lådsades vara en normal familj. Mormor såg jag aldrig mer....

Då jag skulle bli sex hade socialen via ett samtal begärt omedelbart omhändertagande..

Två dagar senare:

Ställdes våra resväskor ute vid trottoaren så jourfamiljerna kunde hämta oss.

Då jag hamnade i fosterhem satt jag dag ut och dag in och tittade på foton från jourhemmet med min lillasyster. Har speciellt ett foto som jag älskar då jag och min lillasyster var på en bro, jag hade en klänning som var blå-vitrutig... Denna klänning ser jag på många foton. Den betyder precis som albummet allt för mig. Det är de enda minnen jag har från barndommen....

Nu kan jag inte förstå hur den kärlek jag hyser för min dotter och mina pojkar kan existera, eftersom alla forskare säger att man inte kan älska sina barn då barn-och ungdomen är så trasig.
Jag kan ju visa att det inte är sant att man inte kan älska sitt eller sina barn, men man får svåra men om man inte tar itu med det trasig... Men går det verkligen att läkas???

Min älskade dotter sitter som jag med benen som en skräddare och tittar ofta i mitt album och frågar samma fråga alltid:
" Mamma, om du tröttnar på mig ska jag också till fosterhem?"
" Men lilla hjärtat varför säger du så?"
Sen tar jag henne gråtandes i mina armar och säger:
" Lilla sparvöga älskade vän, det som hände mamma att jag inte kunde bo med mina föräldrar kommer aldrig ske med dig...

En gång satte hon på sig den klänning jag sparat, tyvärr var hon för stor, så jag var rädd den skulle gå sönder. Hon trodde jag blev arg, då jag sa:

" Oj lilla vännen, ta den av dig, den kan gå sönder."
" Men jag gillar den, den är fin."
" Det var en gång en flicka som hade den på sig, det var jag."
" Mamma, varför är du ledsen?"
" Bara minnen som kommer upp," sa jag och då tröstade min lilla sjuåring mig....

Ja svårt att förklara, men ränderna går aldrig ur... Minnen kan inte suddas ut hur man än vill, men man kan bli lycklig och ändå ha ett gråtande hjärta...