Okular
mannen står vid sin sotsvärtade kolmila till våren ska istapparna droppa sin smälta mot hans skäggbotten
pojken sänker kikaren låter plejadernas sken välva skuggorna djupare
imorgon kommer allt att vara tydligt
nu när glaset smälter och rännilarna finner sina vägar ner mot sjön syns blottorna
* när söndagarna, med sin väl dolda stiltje, dämmer upp rynkor i hennes panna minns hon hans händer hur de formade linjer, skulpterade välvningarna och somnade intill
hon låter teet värma sina händer känner hur det lindrar kylan och vilar tätt intill hans hud - somnar om
i drömmarna finns ingen stelnad älskog bara brusande vind som vaggar till sömns, livets tillblivelse som spritter inom henne men som dröjer månader ännu
lyssnar till porlandet av uppdämd förväntan
långt innan morgonen kysser sin dagg
© Birgitta Wäppling, december 2009
Fri vers
(Fri form)
av
© Birgitta Wäppling
Läst 1056 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2011-01-29 21:22
|
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |