"Hur kan det komma sig att du säger att jag lurat dig?"
"Du vet!"
"Nej, förklara för mig, jag vet att det varit rörigt, men lugna ner dig."
Maria stampar och fäktar med sina armar samtidigt som hennes ansikte snabbt blossar upp och blir rött.
"Hatar dig!"
Med stora ögon tittar Annika på Maria, som beter sig helt annorlunda än förr.
"Varför så arg?"
"Pratar inte med dig mer!"
Ännu större ögon får Annika, då hon inte får svar på vad hon gjort. Aldrig har hon svikit Maria, men ändå anklagas hon för det.
"Du är trög, som inte fattar!" fortsätter Maria och går iväg.
Kvar står Annika ensam och sårad, för hon känner sig illa behandlad, men nu kan hon inte förklara sig, tårarna rasar ner och blöter ner hennes tröja.