jordemoln stiger in i himlamoln

väver regn

hjärtblad tar emot det sagda

jade

mandelblomsöga seglar livsdröm

vida vingar

omsluter

sömnöga

dagstaggar stiger in

i nattstilla diadem höres man

höres träd

stämma röster in i gehör

träden

mannen

brukar sjunga tillsammans

lyssna

lyss

lyssna

skogen gav honom tillåtelse

fälla träd

ty de visste att han ej skulle lägga liv i träda

viskade träd

träd in i mina vackra salar människoman

träd dina steg varsamt

så gjorde han människomannen

stegen är mossklädda mjuka

stigpärlande fröjdandeljus

skogsfolken andas honom nära

han fäller träd träden fäller ej tårar

rötter andas yxans härkomst

andas hans händer värnande

värmandeljusa

timmer rullar i forsen i forsfall

stör ej bävrars bygge

mjukt glida stammar in i dammen

rullar in till strand

männen rör sig i cirkel

kvinnor i inrering

fjäderskrud andas allfärgers skönhet

sol och måne stjärnor klara

lägger hand i hand

han hör hennes steg

närma närmre

nära

han vänder sig ej om

lyckoregn

fyller

saven stiger ur rot

sakta in i krona

han hör hennes  steg

närma närmre

nära

hör kjolens böljande vingar

ögonvingars kärleksvärman

han vänder sig ej om

väntar

väntar

upplever hennes andedräkt

fingrar mjuka fall

ned över rygg

sakta vänder han sig till

ser måltiden dukad

brödet drycken frukten

av deras sammanlevande stig

sluter henne in i sin famn

markerna

allt

andas

glädje

med dem