EN MODER SOM GER UPP
Världen rasar där ute
Ärren dränker dig i vatten
du söker dig dit
ut i kaoset om natten
Hos dig är jag hårt länkad
som dotter är jag din
jag önskar sorgen var förenklad
mor lever i dalen av sorgens dimma
för dig vill du bara försvinna
Jag blöder tårar ur min själ
Där ute droppar sorg i dig
ser hur du vissnar
hur du vandrat bortom sans
En hand i mörk satin
så famlar jag desperat
Jag bjuder liv för dig
Mitt språk för dig är otolkbar latin
Din själ är sliten
Jag ser hjärtats reva
du förblöder där
och drömmer om att sluta leva
hjärtats rytm har tystnat och din tanke slutat treva
Jag önskar annorlunda
jag önskar att du inte far
hoppet har du lämnat bort
och skölden är vissen kvar
På nätter sitter jag tyst och ber
viskar till ditt hjärta och din själ
bönar om att du ska höra mer
Mamma förstå.
Min tröst är endlös
Min kära hör på
Du får och kan inte bara gå.